... efter 13 minuter och 22 sekunder, är jag inte det minsta klokare på saker och ting!

Det känns mest konstigt och märkligt.
Samtidigt som hjärtat slog i hundranittio, var det ett lungt och trevligt samtal, som gav nån typ av inre frid...
Visst rev det upp lite av undantryckta känslor, men på något behagligt sätt ändå...

Frågorna jag hade fick inga svar.
Där får jag väl skylla mig själv, men en del saker känns bättre att inte ta per telefon, fruktansvärt lätt att ännu fler missförstånd uppstår, och det vill jag undvika till alla pris.
Ingen tjänar på det...



Men men, snart så ska väl de sista frågetecknena vara utredda.....