Efter att tryckt en hel dag i ett köksskåp pga renovering i Josses lägenhet har han även idag fått gömma sig i diverse hörn eftersom här har varit hantverkare! Inget lätt liv som katt..

Numera har jag en ny fin spis (som kanske ser lite missanpassad ut i det annars gamla köket)
Oavsett vad så behöver jag ju inte gå o skruva in och ut proppen när jag ska laga mat, den gamla bestämde sig för att alltid ha ugnen på svag värme. Hade blivit ekonomiskt i längden.. NOT..

En annan sak som nu fungerar är min dator, är minsann den jag knappar på nu! Efter en vecka hos Dator-Doktorn-Peter är den som ny igen, viruset är borta, en high-tech variant av msn, men framförallt den hittar nätverket (efter lite meck)

Det enda som inte är på topp är mina känslosvängningar.
Börjar bli rätt trött själv på att kastas mellan hopp och förtvivlan. Denna berg och dalbansåkningen är påfrestande. Jag förväntar mig mycket samtidigt som jag ber mig bitchigt, kanske inte den bästa kombinationen. I slutändan handlar det inte om något annat än känslor och rädslan att bli sårad..

Sjönk till fjortisnivån för en stund sen och skickade en fråga till 118100, dom kan ju svara på ALLT..
Vägledning i livet är aldrig fel, och någon gång ska ju vara första gången man undrar något...
Frågan var givetvis hurvida "Finns det en framtid om vi orkar rida ut stormen?"
Svaret då? "Visst har ni en framtid ihop, om vi är ärliga, öppna, kärleksfulla och anstränger er för att kommunicera ordentligt så kommer det att gå vägen. Vi tror på er! Lycka till."

GIVETVIS tror jag inte på allt 118100 berättar, men just nu (i kombination med att ha snackat av mig med några vänner i telefon) känns svaret bra...


-------------------------------------------------------------------------------
Dax att slänga bort katten från sängen och hoppa ner där själv istället!!!