.. vissa dagar går inget ens väg!

Idag är en sån dag. Att jobbet inte alltid flyter på känner vi väl alla igen.... Dock löste sig väl det mesta i slutändan där..

Dämpningen handlar väl mest om det privata planet. Hade sett fram emot helgen(av många olika anledningar). Men det blir sällan som man tänkt sig. Inte heller denna gången.
Sjukdommar är inget man kan styra över givetvis. Ibland är jag dock egoistisk och sätter mig själv före allt annat, det är väl kanske det jag försöker göra denna gången med. Jag vill veta. Jag vill känna. Jag vill vara säker...  Eller rättare sagt jag vill inte tvivla och känna mig osäker...


--------------------------------------------------------------------------------
Feber kan ställa till det ordentligt......

Tiden går och det jag ville få ut är att känna att allt finns kvar. Att det känns likadant efter allt som hänt. Veta allt om det nya jobbet. Veta hur det går med försäljningen. Men framförallt bara titta varandra i ögonen och se det jag sett innan...

Det är tufft att inte kunna ses när man vill. Inte kunna prata när man vill. Inte få svaren när man vill. Inte se varann i ögonen när man vill...

Jag insåg inte från början vad jag gav in mig i, jag förstår nog fortfarande inte.
Det jag har insett är att det är tufft, mycket tuffare än jag kunnat förstå...