....så låt henne för djävulen sjunga nu!!!

Trodde i min egen lilla enfald att jag kommit över den jag under höstkanten fastnat för. Har trots allt setts ett par gånger vid det här laget, firat nyår ihop (där jag iof gnällde av mig lite på honom, för hans beteende) Josse fråga häromdagen hur jag kände, mitt svar då var;
-Joddå det känns helt OK, tänker mindre & mindre på honom.. 

Men idag räckte det att grannen nämnde hans namn, så slog saknaden av honom till.

Allt mina vänner försökt trycka in i huvudet på mig "du är värd bättre", "han e inte din typ", "han kunde åtminstonde haft en köttaffär" , "äsch, det finns bättre killar än han" , osv är TOTALT bortblåsta...

Med största sannolikhet har allt annat som hänt den sista tiden tagit udden av det, huvudet har funnits på helt andra ställen.

Annars har veckan gått fort som vanligt. På jobb har jag visat min tävlingsinstinkt, gillade tävlingen som sattes upp, gilla även min medtävlande, vi jobbar helt enkelt bra ihop....

Sen i torsdags har jag varit hundvakt åt favvis-hunden Shiva, var trevligt att ha lite sällskap här, Linda o Pelle (som nu är hemma för gott) var o hämta henne för nån timme sen.

I min hall ser värre o värre ut för varje dag, projekt målning var inte så enkelt som jag trodde... men snart är alla 13 lager tapet borta så jag kan börja om från början igen, med VÄVTAPET som jag hatar över allt annat, men hyresvärden vägra gå med på något annat.....