Japp om allt går som det ska är det inom väldigt kort tid mitt efternamn IGEN!

Varför namnbyte?
Väldigt enkelt, jag har alltid (mer eller mindre) ångrat mitt byte, och har många gånger de senaste 10 åren skullat ta tag i projekt-byta-tillbaks. Men av nån anledning har det liksom aldrig blivit av.

I torsdags ringde mamma o berätta att morfar hade åkt ambulas till sjukhuset och ingen visste riktigt hur detta skulle sluta. En stroke misstänktes och han hade onekligen varit väldigt svag.

Morfar har alltid varit min hjälte, och när jag kom in på lasarettet och såg att han fortfarande levde (vilket en inkompetent sköterska i telefon fick mig att betvivla) , forsa tårarna ur mig. Jag har inte gråtit på många år, det har suttit som någon slags mental spärr.. det har liksom bara inte gått! När jag insåg att denna gamla man kunde få mig att reagera på detta sätt, insåg jag oxå att det var vårt familjenamn jag vill bära.

Inte något namn jag bytte till när jag tyckte lärarna på landet var jobbiga som inte förstod sig på nya familjeförhållande, styvföräldrar och omgift mamma!


Papperna är skickade till Skatteverket för godkännande...