Sitter o lyssnar på Tomas Ledins "En del av mitt hjärta"

Det trodde jag inte om mig själv!!

Att jag än idag skulle få hjärtklappning av att se honom!

Eftersom jag var sååå hysteriskt rastlös tidigare, beslöt jag mig för att lite frisk luft är bra för mig!

Det var då jag mötte HAN (inte han som är HAN här i bloggen) utan killen jag var så hysteriskt förälskad i för många år sen! Vi hälsa o jag fick TOTAL tunghäfta... Vetefan när det hände mig sist! Tog säkert flera sekunder innan jag kom till sans igen! 

När vi tjattrat klart och uppdaterat varann på världslägena och skulle gå vidare, stod jag bara kvar o titta efter honom hur länge som helst!

Alla minnena kom tillbaks, framför allt alla dom bra, men även de som var mindre bra... mindes ALLA detaljer...

Första gången jag såg honom (och inte hade en aning om vem han var) och min tanke var;
-Honom ska jag ha, om så bara för EN NATT, så ska jag...

Kvällen då vi möttes i baren, och han böjde sig fram och viska;
 -Du sover hos mig inatt,va? Som om det var det naturligaste i världen...

Kroppshållningarna, sättet att titta på varann, hur vi pratade med varann när det bara var vi två ...

Trodde verkligen inte att jag skulle reagera på detta sätt!

Att en människa kan påverka en på detta sätt efter alla dessa år!

Helt sjukt....